Idag började ju min Say yes to life week. Skit bra tänkte jag och såg alla Sveriges iskalla möjligheter framför mig. I stort sett den första frågan jag får under dagen är från en gammal arbetskamrat till mig. Jätte trevlig kille verkligen, men absolut inte allt någonting så intresserar mig.

Frågan löd: vi kan väll hitta på någonting nån dag? Jag må vara skit löjlig när jag inte vågar svara ja på frågan. Jag skrev ingenting, jag svarade inte alls. Jag fegade ur. Förlåt Angela. Men jag har inte träffat killen på fem år, har aldrig umgåtts med honom utanför arbetet, visst det hade vart jätte trevligt för han är skit rolig. Men om jag svarar ja, tar han det som en date då? Jag vet inte hur man gör detta, jag vet liksom inte hur man hanterar singel revolutionen än. Lär mig.

Hur hanterar man en sådan fråga, om man skall svara ja, men vill att det skall vara helt uppenbart att det inte är en date. Jag antar att jag får svar här i bloggen av Angela inatt.