Ligger här i sängen och borde egentligen somna, klockar ringer om 5 timmar. Imorgon tar jag alltså studenten. Och JAG har bestämt att det ska bli den bästa dagen i mitt liv och med den inställningen så borde det bli så. Allt känns jättebra nu!

Även fått jobb med Sanne, den är grym. Inte längre besta hestar, grannar och frugor utan nu även co- workers. Not bad, not bad at all!

Jag ligger givetvis och funderar på livet. Jag funderar bara på att njuta. Så mycket jag ångrat i mitt liv faktiskt. Jag önskade att jag inte tryckt ner mig så att jag kunde fått de betyg jag verkligen förtjänat, närvaron blev svår. Jag vet givetvis att jag klarat det bättre än någon annan i min situation skulle göra. Faktiskt så är det så. Men samdtidigt så har jag så höga krav på mig själv, vilket är bra men det är en snar gräns till att man bara mår dåligt. Man är ju inte kapabel till allt, eller hur?

Man ska vara glad för det man har, sägs det. Där håller jag inte med alls. Man ska alltid sträva högre och vilja mer, annars fastnar du i det du har och kanske aldrig får veta vad du egentligen skulle kunna ha haft. Man ska inte nöja sig, men däremot ska man uppskatta det man har. Jag vet vad jag vill. Nej, snarare vet jag vad jag inte vill här i livet och det är bättre än ingenting.

Det är sjukt hur tiden gått. Jag och Jenny promenerade för Lunnaskolans backe idag, jag har inte varit i landvetter på länge, och vi drog en nostaligtripp. Här gick vi för snart 11 år sedan när vi gick i trean till femte klass. Vi skrattade och pratade minnen om galna sparkcykelresor, lekar i ravinen och hur töntiga vi var när vi var små när man liksom frös ut varandra och tyckte man var ascool med buffaloskor.
Men i skrattet märkte vi nog båda två att det fanns rädsla. Vad fan gör vi nu??! Det har gått för fort!! Vi sa inget, men telepatisk kände vi det nog bara. Varför nämna det uppenbara?

Äsch, fuck off vi kör nu- det går bra nu. Wish me luck, snart gäller det!!! Är det inte lustigt att hur länge man än förbereder sig, så är man tamigfanimej aldrig beredd. Tur är väl det, pirret i magen gör mig levande.
Fyfan vad vi är bra!

 

Underbart väder idag, verkligen. Slänger upp lite bilder från dagen som varit, jag menar HUR ROLIGT ÄR INTE DET LIKSOM!!?? Jag visar även hur man använder pinnarna till sushin här nedan, om ni undra alltså.

Nu kickar jag över till Sanniegurl för utgång, tjingtjong!

Idag har jag blivit mamma till mina första converse, inga jävla "åh redan!!?" nu. Har varit en Vans- tjej helt enkelt, ja iallafall tills mamma smygslängde dem för att hon tyckte de var för sletna som hon förövrigt vägrar erkänna att hon gjort. Hon fattar ju inte att det är det som är coolt liksom.
Conversen blev i alla fall de vita vanliga, som resten men fän likadana skor är väl inget att gnälla för speciellt inte när det är vita tygskor det handlar om.

Nåväl, sluttjatat. Kom nämligen på att Johan häromdan sa att han ville gästblogga på samma sätt vi gör fast emot tjejer då. Så Johan säg till så kör vi! Skulle vara askul att höra en killes perspektiv haha.

Sista innan jag avslutar, hur fan har man råd att sola solarium? F1 dyrt ju, man vill ju inte vara lika blek som klänningen på studenten ju.

HOHOOOO JOHAN

eftersom vi inte tyckte att vi spenderade tillräckligt mycket tid tillsamans som det var så har min vapendragare även intagit en plats på Lasse på heden. Så nu kör vi tillsammans i sommar och vi kommer ha den roligaste sommaren någonsin och det väntar massa skojsigheter på oss. Akta er nu kommer vi!

Jag har vart i London. Och jag säger det igen, det finns ingenting som kan få mig att känna mig så lyckad och tillfredsställd som när man har fyndat på riktigt. Med två fulla resväskor och, håll i hatten, bara 1200 kr fattigare anlände jag i söndags i Sverige igen. Och vad gjorde vi, jo vi firade med att gå ut så klart. Jag gillar't

Vart man än är finns det en tjej som alla hatar. Eller ah, som alla tjejer hatar - för killarna har inte upptäckt att hon skall hatas än. Dessa tjejer kännetecknas oftast genom att de alltid är väldigt ordninggjorda (läs Angelas beskrivning av tjejer som inte är lata nedan), de har oftast bara en vän av samma kön (byter gärna bästa vän som andra byter underkläder), har en tendens att ha väldigt långa ögonfransar som de blinkar med Hela tiden, har ett fruktansvärt Fniss med stort F, pillar sig gärna i håret medan de skruvar på sig samtidigt som de Fnissar när killar pratar med dem, spelar(?) ofta väldigt dumma och säger va? hela tiden och Fnissar och får sånna tjejer som mig att bara vilja ge dem ett fint handavtryck på kinden genom att vara extremt falska.

Nu hoppas och ber jag till Gud för att ingen tycker att jag är denna tjejen, för då gör jag ju nu bort mig rejält. Men ända sedan jag var tolv år har dessa typer av tjejer dykt upp till höger och vänster. Vissa gånger har jag vart den där enda vännen och blivit bortvald för en kille och vissa gånger har jag vart den som bara står och tittar på och skrattar och hatar i smyg.

Varför hatar vi dessa tjejer så mycket? Varför kan vi inte bara svälja det, och tänka som det faktiskt är: Att vi är bättre än dem? För jag är inte avundsjuk, det är jag inte. Det är bara det att jag får ont i hela kroppen när jag tänker på dessa tjejer.. Varför låter vi dem få vår kraft och uppmärksamhet? När vi egentligen borde leka Mia Törnblom och säga till dem: Var den du är! Du behöver inte bygga upp någon fasad, för DU ÄGER? Borde vi starta en revolution där också? Att få ner alla dessa tjejer på jorden?

jag har sagt det förut, och jag säger det igen. flashback får mig alltid att skratta. alldeles nyss sökte jag efter en låt på google. kom inte riktigt ihåg va den hette, men hade för mig att de va sniper - bruden. Det visas ingen låt, men ett flashback inlägg kommer högst:

"Tjena, nu är det så att jag undrar över en sak, inget som stör mig men skulle vara intressant att veta varför det är så.

Alltid när jag ska runka på kvällen så tänker jag ju så klart på någon het brud. och mina fantasier börjar alltid med att bruden klär av sig och börjar smeka mig etc. och ALLTID, rättare sagt, 9.9 av 10 gånger så nyser jag vid detta tillfälle, kanske två gånger tom.

Någon som vet anledningen/ har det hänt något?"

Jag tycker att det är så himla härligt och roligt att killar undrar sånt här, eller undrar är väll klart, men att de ställer frågan? Jag tycker det är kul, och man kan skratta lite och tycka att det är dumt/konstigt/sött eller vad man vill. Men jag tycker det är kul.

Jag har aldrig vart rädd för att gå ensam på nätterna. Med musik i öronen och nyckelknippa knuten i näven har jag alltid vandrat ensam i skogen, på gator (och kanske torg?). Kanske är jag naiv och tänker "det händer aldrig mig" eller "om det händer så skriker jag och springer därifrån". Men ingenting har hänt, peppar peppar.

Men idag blev jag så fruktansvärt förbannad. Jag går på avenyn, vid halv ett, och en taxichafför åker förbi och vevar ner rutan och skriker "Hallå gumman!". Jag bara tittar bort och fortsätter gå. Vidare upp på min gata kommer jäveln igen, och vevar ner igen och frågar om jag vill ha skjuts. Jag tackar nej och sätter på musiken igen. Då börjar han tuta och greja tills jag tar ur hörluren. "Du kan få gratis skjuts om vi myser lite på vägen?". Asså jag blir så sjukt förbannad? Varför tror män i bil att de kan göra som de vill? Enligt mina erfarenheter kommer taxichafförer med skamliga förslag, försöker peta och pilla och ger läskiga komplimanger. Är det bara för att de sitter i sin stora "säkra" bil som de känner att de kan hävda sig extra mycket, för att de liksom är på hemmaplan? Ger bilar män större snoppar? Eller vad är det som händer när en man sitter i sin bil? Går de runt på gatorna bredvid tjejer och säger/gör samma saker? De tror jag knappast. Härmed hatar jag män i bil extra mycket och män i bil är extra mycket idioter.

Med den finaste låten just nu enligt mig. Come on, hur bra är inte texten liksom? Första meningen då? Aa precis, jag mena la dé!

På tal om att spinna vidare på vad sofia skrev i sin blogg, vet inte om hon vill ha länkat men aa..
Jag tycket också att det gör ont. När slutar saker att göra ont egentligen? Vad är rätt och vad är fel? Jag har börjat att resonera såhär, är det illa så vill jag inte längre höra. Detta antingen för att jag är för svag eller för att jag är en person som ältar.

Hur släpper man saker? Hur släpper killar saker? Nu är det rättvist, men jag är fortfarande den som bryr mig. Visst det är färskt men hey- öga för öga eller? Men frågan är om man ska tänka så. Får man vara ledsen när man varit lika hemsk? Jag säger nog ja. Jag borde kanske inte få vara ledsen, arg och allt det där för jag är nog inte bättre. Men man ska nog aldrig tappa det där med moralen gentemot sig själv ändå. Man ska ju inte hyckla givetvis.

Men det är sunt att känna. Det är hälsosamt att vara arg och ledsen har jag en gång fått höra. Dagen då du inte känner något är dagen då det är fel. Dagen då du börjar acceptera skit har du kört över dig själv.

Ångest är också bra har jag fått höra. Det är psykosomatiskt som jag så fint fått lära mig. Psyket tar kroppslig form och säger stopp. Och om jag skulle få välja mellan att vara överkänslig eller kall så skulle jag nog välja att vara det första. Det är sunt. Sunt är bra.

Men det är så jobbigt när nyfikenheten gör att du snubblar på gränsen mellan det som gör ont och det som gör mindre ont. Jag vill veeeeeeeeta, men jag borde nog inte göra det för saken bli nog sämre. Ni vet jävla facebook.

Eller?

JAG ÖNSKAR KILLAR KUNDE HA MESIGA MENSCYKLAR ISTÄLLET OCH VI KUNDE HA STENHÅRDA MOUNTAINBIKES. Vi kan väl byta ibland iallafall förfän.



Svaret på eran fråga om jag googlade 'mountainbikes' är ja. Det var skönt att skratta lite. Skitcoola är de. Hahaha.
Svaret på eran andra fråga om jag googlade 'menscykel' är ja. Men det kom inte upp någon blodig cykel som jag så kul föreställt mig utan gravvemagar så jag bangade helt enkelt.

Sitter och spanar runt lite på facebook. Jag verkligen hatar det, fast inte bara såklart. Men jag hatar biten då man fastnar och bara spanar runt på folk. Och när man går in på andra killars sidor. Någon man kanske är intresserad av.
Jag har i princip satt som regel att aldrig gå in på hans, men ibland så går det bara inte att hålla emot.

Ja, men så sitter man där sedan deppig för att en tjej kanske postat något på hans wall. "Vem är det?" "Jaha, hon var ju skitsnygg, kul!". Eller så kanske någon tjej laddat upp bilder på honom och kommentarerna känns för nuttiga. "Borde jag veta vem det är? Ne... Det är nog inget, jag är bara löjlig." Eller? Så kan man fan inte släppa det! Utan man sitter där och fastnar på hennes jävla bilder där hon skrattar helt jävla flawless, är så söt och som alla vars bilder 'gillat' så inifan. Så verkar hon vara en cool typ med, som det går bra för. "Helvete, hon är ju fan skitsnygg!"

Solbränd hy, uppenbarligen löshår men ack så vackert med massa slingor i, snygga tänder (jättevita, blekta säkerligen), fräscha naglar (fransk manikyr, antagligen akryl) och alltid uppstyrt jävla fräsch.

Regelbunden daglig outfit för mig: avgnaget nagellack (oftast svart), alltid blek, vag utväxt, otvättat hår och inte klippt eller färgat sen jag vet inte när, baskläder och fan beiga tänder. Jag menar, hur bra känns det då på en skala?

Jag vet egentligen att jag är bra. Men när någon är bättre, fan då faller man så lätt. Men man måste försöka ta det, för det kommer alltid finnas någon som är snyggare, smartare och faktiskt bättre än du och det enda du kan hoppas är att du är någons avismaterial tillbaka nångång. Men poängen som jag tänkte komma till, jag skulle också kunna göra allt det där. Men jag orkar fan inte. Jag besparar hellre pengarna och tiden för på något sätt så skulle jag inte känna mig bättre med löshår och naglar, jag skulle känna mig falsk. Löjligt va?

Jag vill vara tjejen där what you see is what you get. Lägger du dig med mig på kvällen så ska du veta att  jag inte ser ut som någon annan på morgonen. Fastnar vi på en öde ö utan solarium, frisörer och manikyrister så ska vi ändå kunna vidarepopulera oss utan att du blir rädd. Jag kan bara hoppas att det är det de flesta killar uppskattar, en vanlig någorlunda äkta tjej. Eller så är det bara för att jag är för jävla lat som jag hoppas det. 
Jag tror på det sistnämnda. Men är det värt att lägga pengar och tiden på det där lilla extra? Någon som vet? Måste fan få veta om det är så jävla värt egentligen.

Aja. Dö facebook, döööö!

men både för lat och korttänkt för att somna. Spanar runt på bloggar nu mitt i natt samtidigt som Sanne och Alle ligger i sängen och sussar. Idag har varit en flitig dag seni! Vi + Jasmin har hunnit både fika, promenera i stan, vart på bio och nu myst hemma hos Sanne med lite te och tv. Schteeeek!

Anledningen till att jag "logga in här" var då jag hittade ett citat på en blogg som var jävligt rolig. Klockrent, är ni med? Så:
BROS BEFORE HOES UNLESS THE HOES HAVE NO CLOTHES

Nå, godkänt? Rim är roligt helt enkelt. Inget jävla whain om att ni hört den förut, that's partypooping.

Btw så har roliga bloggar mycket bilder, det vet vi om. Vi är bara för lata helt enkelt. Så här får vi lite bilder från igår nr vi lekte runt och fjanta oss.

Hahaha :D

Godnatt! (godmorgon?)