Vart man än är finns det en tjej som alla hatar. Eller ah, som alla tjejer hatar - för killarna har inte upptäckt att hon skall hatas än. Dessa tjejer kännetecknas oftast genom att de alltid är väldigt ordninggjorda (läs Angelas beskrivning av tjejer som inte är lata nedan), de har oftast bara en vän av samma kön (byter gärna bästa vän som andra byter underkläder), har en tendens att ha väldigt långa ögonfransar som de blinkar med Hela tiden, har ett fruktansvärt Fniss med stort F, pillar sig gärna i håret medan de skruvar på sig samtidigt som de Fnissar när killar pratar med dem, spelar(?) ofta väldigt dumma och säger va? hela tiden och Fnissar och får sånna tjejer som mig att bara vilja ge dem ett fint handavtryck på kinden genom att vara extremt falska.

Nu hoppas och ber jag till Gud för att ingen tycker att jag är denna tjejen, för då gör jag ju nu bort mig rejält. Men ända sedan jag var tolv år har dessa typer av tjejer dykt upp till höger och vänster. Vissa gånger har jag vart den där enda vännen och blivit bortvald för en kille och vissa gånger har jag vart den som bara står och tittar på och skrattar och hatar i smyg.

Varför hatar vi dessa tjejer så mycket? Varför kan vi inte bara svälja det, och tänka som det faktiskt är: Att vi är bättre än dem? För jag är inte avundsjuk, det är jag inte. Det är bara det att jag får ont i hela kroppen när jag tänker på dessa tjejer.. Varför låter vi dem få vår kraft och uppmärksamhet? När vi egentligen borde leka Mia Törnblom och säga till dem: Var den du är! Du behöver inte bygga upp någon fasad, för DU ÄGER? Borde vi starta en revolution där också? Att få ner alla dessa tjejer på jorden?