På fredag sticker jag och bättrar på brännan igen. Det känns bra. Jag har funderat, igen. Jag har inte vart ledsen sen i julas. Jag har inte gråtit en enda tår sedan Teneriffa. Borde jag de? Hur lång tid tar det innan man känner att man lever igen? Och leva enligt mig hör ni ju är ju att gråta. Lite sjukt i sig. Har jag inte förstått vad som hänt än? Eller var det så här enkelt? Nu är jag lycklig liksom, utan att vara ledsen någonting? Skönt i så fall. Jag saknar min Angela också. Hon är och tossar på skidor i hemsedal. Vi har tappat lite av hela idén med bloggen tror jag. Den skulle ju liksom vara rolig, och elak mot pojkar. Det skall bli ändring på det tror jag. Det blir roligare då. Det är roligare att vara elak än att känna.